Ibland händer det att något ska bli färdigt till imorgon bitti och just en sådan sak hände mej häromdagen. Ett par bromsskivor skulle monteras på en bil som var lite för stor för mitt garage, så jag satt på knä vid fordonet ute i det fria på en tomt inte långt hemifrån. Skogen var min närmsta granne där jag kämpade och klockan hade hunnit bli halv ett. Då och då hörde jag ljud från något djur som rörde sig längre in i skogen bakom mig. Bredvid tomten går en grusväg ner till en avlägsen gård. Plötsligt blir hela området upplyst av en 24 meters timmerbil som slingrade sin in på vägen. Sakta gled den upplysta bilen in i skogen. Men något gick nog fel. Vägen verkar inte ha varit den rätta. För bara några minuter efter att timmerbilen kommit förbi där jag satt märkte jag att den backandes kom tillbaka. En lång stilig och av 100tals lampor upplyst timmerbil som skickligt manövrerades av sin förare. Jag lägger ner verktygen jag höll i handen och kikar bort mot ekipaget. Det enda som hörs är motorns dova mullrande ackomenjerat av lite småskrammel från de höga timmervagnsstolparna och knastret grus och däck ger upphov till. Jag blir berörd. Det är majestätiskt. Detta axelrika långa fordon med dragbil och släp som 200 meter bort backar ut från grusvägen och upp på den asfalterade landsvägen. Wow. Detta är konst. Konst kallar man kultur. Jag fick precis uppleva det.
