Det är inte rätt att välja vilka som ska få födas!

Jag är glad att jag var välkommen till denna världen långt innan jag föddes, dvs innan man visste att det var JAG som var där inne i mammas mage. Ämnet engagerar mej och jag blev väckt när jag läste hur människor reagerade på att Sarah Palin valde att föda sitt barn med Down Syndrom. Man blev arga, höll det emot henne - inte tvärt om - visade respekt och uppskattning för hennes mod att trots att hon visste valde att föda fram sitt femte barn. Idag läser jag då Anna Eklunds artikel på Aftonbladet.se med rubriken "Jag vill ha ett barn med Downs Syndrom". Det är inte vad hon skriver i sin artikel som väcker mina känslor utan vad folk skriver kommentarerna och på bloggar med anledning av hennes uppenbarligen provokativa önskan. Men snälla, tänk lite längre. Om vi inte reagerar på dessa tankegångar idag finns det inget som säger vart det kommer att sluta. Det är inte rätt att selektera, varken redan födda eller de som ännu inte sett dagens ljus!
Tack Anna Eklund för din artikel!
Artikeln

Läs även andra bloggares åsikter om downies, downs syndrom, sarah palin, rätt att leva

Jag tror det är viktigt...

Alla dyker upp från sin verklighet, med sina färska upplevelser av vad som är viktigt och som engagerar. På väg till nästa aktivitet, nästa projekt som kallar. Ett tryck utifrån på något sätt. Men varför ska allt annat få styra? Jag vill ju egentligen inte ha det så. Att det hoppas från det ena till det andra och in in emellan är man väldigt rädd att missa något som händer på en annan plats just då. Vi har visserligen själva varit med och skapat detta men finns det inte något alternativ? Som till exempel när det är dags att äta? Jag hittade det igen. Vi bestämde oss och skapade lugn och ro. Skapade lugn och ro! Dukade trevligt, satte fram bröd, smör, leverpastej och gurka. Tände värmeljuset i ljusstaken i sten som farfar gjort. Tillät inte larmet utanför vara med hur gärna det än ville. Och så satt vi där. Bara Vi. Ingen tidning. Inget internet. En måltid. Vi varvade ner och började prata, en i taget om sådant som vi vill göra tillsammans och om annat som upplevdes som viktigt att dela. Det blev lyckat och det smakade mer. Vi kommer att göra det igen, Äta tillsammans!