Alla dyker upp från sin verklighet, med sina färska upplevelser av vad som är viktigt och som engagerar. På väg till nästa aktivitet, nästa projekt som kallar. Ett tryck utifrån på något sätt. Men varför ska allt annat få styra? Jag vill ju egentligen inte ha det så. Att det hoppas från det ena till det andra och in in emellan är man väldigt rädd att missa något som händer på en annan plats just då. Vi har visserligen själva varit med och skapat detta men finns det inte något alternativ? Som till exempel när det är dags att äta? Jag hittade det igen. Vi bestämde oss och skapade lugn och ro. Skapade lugn och ro! Dukade trevligt, satte fram bröd, smör, leverpastej och gurka. Tände värmeljuset i ljusstaken i sten som farfar gjort. Tillät inte larmet utanför vara med hur gärna det än ville. Och så satt vi där. Bara Vi. Ingen tidning. Inget internet. En måltid. Vi varvade ner och började prata, en i taget om sådant som vi vill göra tillsammans och om annat som upplevdes som viktigt att dela. Det blev lyckat och det smakade mer. Vi kommer att göra det igen, Äta tillsammans!
6 kommentarer:
Ja, detta är något jag brinner för - måltiden tillsammans! Det håller vi jättehårt på i vår familj.
Stunden tillsammans kring köksbordet känns nästintill helig. (Nåja, andaktlig åtminstånde) och, tror jag, ger livet verklig kvalité. Styrker banden kring FAMILJEN, och ökar känslan av VI. Att umgås, i lugn och ro, ta ut osten från påsen och lägga den på ett fint fat, tända ett ljus, låta alla komma till tals (där brister det visserligen för oss;), se varandra i ögonen - det gör lingongrova o leverpastej till en fest! Och
nej, punkt!
Precis som som ni skriver att det är jätteviktigt att försöka få måltiden hemma tillsammans i lugn och ro. Så är det lika tråkigt att behöva vara ensam och äta, förstår alla singlar som "skiter" i att laga mat till sig själv hela tiden.
Jag har nu haft min fru och två pojkar bortresta i en vecka, och jag har försökt äta borta hos vänner och bekanta så mycket jag kunnat just för gemenskap och dela dagens händelser kring måltiden.
ÅÅÅ Pål!!!Jag berörs så på djupet av all din klokhet..men detta..så sant.Det är ju just detta vi måste tillbaka till,då skulle säkert suicidstatistiken kunnat se lite annorlunda ut tror jad ialla fall.Just att bli sedd och bekräftad och måltidsgemenskapen är ju viktig,det tyckte Jesus med.
Ja, man glömmer lätt den där tiden tillsammans. Larmet och stressen utanför är det vi lever i idag. För mig känns det lite konstigt när man stänger av den stressen även ifall man måste göra det ibland.
Den där smörgåsen med leverpastej och gurka lät gott ;-)
Ha det gott!
/Camilla
Ja, man glömmer lätt den där tiden tillsammans. Larmet och stressen utanför är det vi lever i idag. För mig känns det lite konstigt när man stänger av den stressen även ifall man måste göra det ibland.
Den där smörgåsen med leverpastej och gurka lät gott ;-)
Ha det gott!
/Camilla
Skicka en kommentar