Jag hörde på radion idag att någon forskare funnit att självmord som utväg i en depresion är den vanligaste dödsorsaken bland personer under 44 år. Jag ser samtidigt på allt det fina i naturen längs vägen där jag kör och njuter av allt som livet gett mej. Jag får ett telefonsamtal från en vän som delar ett glädjeämne med mig. Jag sitter och tänker på min familj, mina föräldrar och syskon, vårt nya hus och allt annat som bara tycks finnas där för att göra mej just glad. Glädje har alltid varit en stark kraft i mitt liv, en otrolig resurs i allt det som jag har gått igenom. Men hur kan man hamna i en situation där det enda valet tycks vara att ta sitt eget liv? Något saknas, man ser inte bortom problemen, bortom sina egna tillkortakommanden, bortom skuld och annat som bygger muren av hopplöshet ikring en. Vad kan vi då göra som lever lyckliga? Bara att säga att man är lycklig i sällskap med en sådan person känns ju som att öka dennes börda. Men jag tror att vi - var vi än är- kan vara med och lyfta människor, uppmuntra, ge tro osv till de som verkligen behöver det. Om du ser vad du har fått i ditt eget liv och gläds över det är det inte svårt att i tacksamhet ge vidare av din glädje, din tro och inspiration till andra som törstar efter just detta. Håll inget tillbaka av det du fått, det kan rädda någon idag!
3 kommentarer:
Glädje för mig är att läsa dina kloka ord. Fortsätt med det LÅP.
Du skriver väldigt bra.
Och du har träffat rätt, tror jag.
Det handlar inte så mycket om att ge kloka svar som att bara bära varandras bördor.
Tack Stefan! Ja att göra tjänst för andra är mycket enklare än vad man ibland gör det. Alla har sin omgivning av människor som man möter dagligen och om man lyfter blicken något från sina egna angelägenheter ser man lätt saker man kan göra för varandra. Må väl! /Pål
Skicka en kommentar